Allt var så lätt när man var liten? Eller hur.. Man brydde sig inte om hur man såg ut, kläderna man hade var inte jättejätteviktiga,tanken att man hade fett på kroppen fanns inte i tanken. Man gick ut i vad man kännde för. När jag var liten, på sommrarna var jag uppe i/på skogen/berget och lekte med djur som inte fanns. Jag och mina kompisar var allitd uppe i skogarna på äventyr typ? En gång så gick vi upp en lång gåväg som gick upp till ******* och på vägen upp dit fanns det en bäck, och detta var meningen att vi skulle göra. Så vi går ner hela bäckvägen, kommer ihåg denna dagen så väl. Min kompis syrra ramla och börja gråta, vi hoppade från sten till sten, haha tog oss i grenar! Detta var farliga grejer, tillslut kom vi ner alla var blöta det var varmt och vi var barfota. Så himla härligt! Vi drack tilloch med vattnet i bäcken?! ''för det var natuens rena vatten'' Haha tönt, och man kom alltid hem med smutsiga fötter och ben. 
När jag var liten var jag den personen som lixom alltid hade vänner nära sig, var väldigt bossig men ändå den snälla! Lixom den mogna, för jag lekte väldigt mycket med äldre personer. Och jag var lixom ''fjaskot'' visade röven på min mormors 60-årskalas, glömmer aldrig jag fick sååå mycket skäll! Jag var verkligen inte blyg, kunde prata med gamlingar på bussen, det var alltid jag av min kompisar som ställde frågan: ''är ni kääääära?'' Osv, så jag försökte alltid vara i centrum, min pappa har gjort mig lite sån, typ ''emilia du är så vacker så kreativ lalal, (som alla pappor) Men typ (min säng var skönaren Annies) massa sånt.. detta är jättesvårt att förklara!
så jag skröt väldigt mycket jag var bäst var den roliga pajasen i familjen. Och aa det har gjort mig lite till den jag är idag. Som tur är, har jag mina vänner som har lyckats ändra på mig, och jag är tacksam för det! Haha, men ja.
Jag älskar mitt liv och jag är så lycklig. Har världens bästa familj/vänner. Älskar er alla!

haha oj pappa, en lyckad bra bild??